misoh

Igår pratade jag med mamma i telefonen och fick veta att brorsans rektor av något skäl (jag vet inte vilka skäl han/hon har) förbjudit alla att ta ut ledighet under läsåret. Jag tycker att det låter konstigt men mamma och pappa ska kolla med resebyrån om vi kunde få åka med i juni. Det skulle passa mig bra ändå.

Jag blir nervös när jag tänker på det. Juni 2009 är till nästa år ja men jag var helt bombsäker på att jag skulle få åka till hösten 2009 men nu verkar det som att vi kanske ska åka tidigare. Det är mycket funderingar om landet som jag har. Jag och brorsan har pratat om Korea, om att vi känner oss otroligt dragna till landet.

Ja, det gör jag men ändå känner jag mig supersvensk. Jag är så jävla svensk. Skitsvensk!

Det enda som fattas på mig för att kunna kännetecknas som svensk är utseendet.

Nu har jag äntligen fått läsa mina adoptionspapper. Det känns konstigt att läsa vad de skrev om mig. Och se mitt första pass när jag var så liten. Och föräldralös. I pappret står det faktiskt att jag är hemlös. Det är svårt att föreställa mig som hemlös, föräldralös och ja. Det har jag aldrig upplevt på riktigt. Eller har jag faktiskt det!

Men jag var för liten då. Det var första gången jag fick veta vad mina biologiska föräldrar hette. Det gav mig lite gåshud. Alltså har de namn. Jag har alltid kallat dem för koreanska eller biologiska föräldrar. Det ska de nog fortsätta bli kallade så av mig. Jag har svårt att kalla dem vid deras namn, det är liksom att ett namn ska ha ett ansikte till.

Många frågar mig om jag vill söka upp dem. Jag vet inte. Inte nu. Det törs jag inte. Men det vore kul att få se om jag fått något från dem eller ingenting.