misoh

Nu har jag äntligen fått läsa mina adoptionspapper. Det känns konstigt att läsa vad de skrev om mig. Och se mitt första pass när jag var så liten. Och föräldralös. I pappret står det faktiskt att jag är hemlös. Det är svårt att föreställa mig som hemlös, föräldralös och ja. Det har jag aldrig upplevt på riktigt. Eller har jag faktiskt det!

Men jag var för liten då. Det var första gången jag fick veta vad mina biologiska föräldrar hette. Det gav mig lite gåshud. Alltså har de namn. Jag har alltid kallat dem för koreanska eller biologiska föräldrar. Det ska de nog fortsätta bli kallade så av mig. Jag har svårt att kalla dem vid deras namn, det är liksom att ett namn ska ha ett ansikte till.

Många frågar mig om jag vill söka upp dem. Jag vet inte. Inte nu. Det törs jag inte. Men det vore kul att få se om jag fått något från dem eller ingenting.