Kärlek.
När jag tänker på barn som aldrig fått kärlek då ryser jag. För att alla har rätt att få känna kärlek av sin familj eller folk som finns nära sig. Om barnet är föräldralös och aldrig kommer iväg till en familj. Alltså blir det kvar på barnhemmet och får enbart kontakt med de andra barn och personal. Kanske får barnet lite kärlek men det är inte detsamma som att ha familj.
Jag vet att jag ska se nuet och inte grubbla om hur det kunde ha blivit. Men ibland vill jag reflektera lite över det för att kunna vara tacksam för det som jag har idag. Om jag blev kvar på barnhemmet och då undrar jag om jag får ens kärlek. Jo, det skulle jag nog få och kärlek gör mycket vilket påverkar ens uppväxt. Jag känner en äldre kvinna som är en av världens finaste människor som växte upp på olika platser på grund av hennes handikapp. Det som hon sade till mig som fick mig att förstå vad som gjort henne till den som hon idag är. Kärlek och vänlighet. Hon hade turen som mött många varmhjärtiga människor som ger kärlek till de andra genom att vara vänliga.
Jag försöker tänka mig ett liv utan kärlek, det är svårt att föreställa mig eftersom jag får och även ger mycket kärlek. Det är min familj, de närmaste i släkten, mina vänner, folk som jag blir glad av i samhället och mannen som vunnit min hjärta.
KÄRLEK!
Att rida ensam i tusen mil
Jag blev så berörd av filmen och jag vet att mina föräldrar skulle göra allt för mig. Men vad tänker de biologiska föräldrarna om mig? Ångrar de någonsin att de lämnade bort mig? Eller ville de be om förlåtelse? Vet de att de inte ens känner mig? De har nog många frågor som jag har om dem men det enda och viktigaste som jag vill göra om jag träffar dem en gång i livet. Att få säga: Ni gjorde rätt val! Jag är tacksam för att ni gjorde det och jag känner kärlek för det. För ert val och att jag fått ett sjukt bra liv i Sverige med sjuka härliga människor som gör mitt liv roligare!!!
