misoh

Åh jag såg hälfen av filmen men var tvungen att ta paus eftersom jag grät så mycket. Är dessutom sjuk och det gjorde saken värre. Den handlar om en gammal man som fick veta att sin son som han inte haft kontakt med i flera år är sjuk i levercancer. Man vet inte när sonen ska dö. Men fadern fick se ett band som sonen gjorde förra året. Sonen var kär i kinesisk maskopera och stjärnan i operan lovade att framföra "Att rida ensam i tusen mil" för honom till nästa år. Fadern bestämde sig att göra det åt sonen trots de inte haft kontakt med varandra i många år. Det är för att få sonens förlåtelse och förstå en faders kärlek till honom. Men fadern insåg i filmen att han inte ens känner sin son.

Jag blev så berörd av filmen och jag vet att mina föräldrar skulle göra allt för mig.  Men vad tänker de biologiska föräldrarna om mig? Ångrar de någonsin att de lämnade bort mig? Eller ville de be om förlåtelse? Vet de att de inte ens känner mig? De har nog många frågor som jag har om dem men det enda och viktigaste som jag vill göra om jag träffar dem en gång i livet. Att få säga: Ni gjorde rätt val! Jag är tacksam för att ni gjorde det och jag känner kärlek för det. För ert val och att jag fått ett sjukt bra liv i Sverige med sjuka härliga människor som gör mitt liv roligare!!!