misoh

Vi människor vill gärna tro att vi är fördomsfria men det är vi egentligen inte. Jag har funderat på vilka för fördomar som jag mött under mitt liv genom att se annorlunda ut. Idag skrattar jag åt det men jag gjorde inte alltid det när jag var yngre. Här kommer det några exempel på fördomar och saker som jag fått höra under mitt liv:

- Kan du se med dina små ögon? Det var en gång någon som frågade mig det. Jag bara stirrade på henne och sade ja. Då testade hon genom att nypa lite sig själv i ögonvrårna och insåg att hon kunde se ändå. ;)

- Dina föräldrar är inte dina riktiga föräldrar! Ja, det är en av de som jag hört som gör mig förbannad. De är det! Jag kan inte ha riktigare föräldrar än de som jag nu har. Mamma och pappa är de som känner mig bäst som jag skrev i något inlägg på bloggen att de kunde se om jag ljuger. Jag lyckas nästan aldrig att ljuga dem något. De biologiska föräldrarna som jag har i Korea är gjord av samma kött och blod, ja men jag har inga band med dem som jag har med mina föräldrar.

- Kan du karate? Haha! Det är en klassisk fråga som jag ofta fick när jag var liten. Jag kan tyvärr inte karate trots jag skulle gärna vilja kunna det.

- Äter du ris varje dag? Jag asgarvar när jag tänker på det. Jag kunde aldrig koka ris rätt utan att bränna fast i kastrullen eller de blev för hårda att äta. Inte förrän i våras efter ha bott ensam i nästan fem år lyckades jag koka ris rätt!

- Om du blev kvar då skulle du nog jobba som hora? Detta har jag fått höra några gånger när jag gick typ på mellanstadiet. Många visste inte hur det var i Korea. De uppfattade landet som fattigt och att mina möjligheter som föräldralös där skulle vara sämre än här i Sverige. Men idag vet vi att Sydkorea är ett land som utvecklades mycket från Koreakriget. Men det finns en del brister i landet såsom alla länder i världen.

- Saknar du inte din biologiska mamma? När jag gick på lågstadiet-mellanstadiet då sade jag ett tvärt NEJ! Jag saknade inte henne för fan! Jag sade en gång att jag hatade henne. Men när jag har blivit äldre, har jag inte fått någon känsla av saknad efter den biologiska mamman, bara efter min mamma för att jag flyttade hemifrån när jag var 16. Jag hatar inte den biologiska mamman utan att jag kan vara nyfiken på henne och undra hur hon har det idag. Men inget mer.

- Har den där gubben tagit hem en ung brud från Thailand? Ibland tycker jag att det är jobbigt att se folks blickar när jag går med min pappa. Han är 55 + och folk tänker nog att han har tagit med mig hit från Asien. Ibland måste jag hålla min pappa i armen på grund av mitt handikapp som ger mig dålig balans. Då blänger alla på oss och börjar undra. En gång bytte jag snabbt från pappa till mamma.

- Tänk om att du har en tvillingssyster! En del sade till mig att om jag hade en tvillingssyster och tänk om de valde behålla henne. Om det var så då är jag glad att de valde bort mig för att annars skulle jag inte få detta underbara liv som jag har idag. Men jag kunde inte låta bli att undra om jag har några biologiska syskon här i Sverige eller i Korea. Men det riktiga syskonet som jag har är min bror som jag växt upp med. Jag älskar honom högt!

Det är inte många som läser denna blogg, det är med avsikt men om några läser denna blogg då är det bara roligt. Om ni har frågor och liknande så skriv bara! Jag försöker svara så gott jag kan :)