Spårlöst?
Idag tittade jag på TV-programmet Spårlöst. Jag minns när jag var liten och tittade på programmet då tyckte jag att det var lite pinsamt att se dem gråta i TV. Några hade frågat mig om jag kunde väl ställa upp i programmet. Jag ville inte det, absolut inte. Tänk er att gråta inför hela Sverige, det vore pinsamt! Döpinsamt!
Jag såg programmet idag för första gången på ett tag. Jag kan säga efter jag läst boken "Jag önskar dig ett vackert liv" har jag äntligen förstått att ingen mamma kan glömma sitt barn som hon lämnade bort. Jag hade liksom aldrig tänkt på det när jag växte upp. Jag ryckte bara på axlarna när jag tänkte på min biologiska mamma och hoppades att hon har det bra. Inget mer.
Men nu har jag förstått att det är SMÄRTSAMT att lämna bort ett barn som man hade varit med hela tiden under nio månader. Jag försöker föreställa mig om jag föder ett barn och lämnade bort det. Det måste ha gjort så ont men å andra sidan ger det barnet ett bättre liv och lycka. Jag tror inte att jag kan få ett bättre liv i Korea eftersom jag har det SÅ bra i Sverige med min älskade familj, släkt och vänner.
Jag är nu säker på att min biologiska mamma tänker på mig ofta som Anna-Karin och Filippas mamma sade i Spårlöst att hon kunde inte glömma dem under dessa år. Men å andra sidan är mina föräldrar i Sverige mina riktiga föräldrar och min biologiska mamma i Korea har bara samma DNA som jag. Men hon visste ju inte hurdan jag är som person.
Det gör mina föräldrar, de kan tillochmed se om jag ljuger! ;)
Jag såg programmet idag för första gången på ett tag. Jag kan säga efter jag läst boken "Jag önskar dig ett vackert liv" har jag äntligen förstått att ingen mamma kan glömma sitt barn som hon lämnade bort. Jag hade liksom aldrig tänkt på det när jag växte upp. Jag ryckte bara på axlarna när jag tänkte på min biologiska mamma och hoppades att hon har det bra. Inget mer.
Men nu har jag förstått att det är SMÄRTSAMT att lämna bort ett barn som man hade varit med hela tiden under nio månader. Jag försöker föreställa mig om jag föder ett barn och lämnade bort det. Det måste ha gjort så ont men å andra sidan ger det barnet ett bättre liv och lycka. Jag tror inte att jag kan få ett bättre liv i Korea eftersom jag har det SÅ bra i Sverige med min älskade familj, släkt och vänner.
Jag är nu säker på att min biologiska mamma tänker på mig ofta som Anna-Karin och Filippas mamma sade i Spårlöst att hon kunde inte glömma dem under dessa år. Men å andra sidan är mina föräldrar i Sverige mina riktiga föräldrar och min biologiska mamma i Korea har bara samma DNA som jag. Men hon visste ju inte hurdan jag är som person.
Det gör mina föräldrar, de kan tillochmed se om jag ljuger! ;)
Kommentarer
Trackback
