Jag önskar dig ett vackert liv
Jag ska snart gå och lägga mig men jag vill bara skriva ett inlägg. Idag gick jag till biblioteket och lånade hem "Jag önskar dig ett vackert liv".
Väl hemma började jag läsa och jag hann bara läsa ett enda brev började mina ögon tåras. Näsan blev dubbelt stor som den alltid blir när jag gråter. Det var så gripande att läsa deras brev, äntligen har jag börjat förstå att mina biologiska föräldrar tänker på mig. De har nog inte glömt bort mig.
Nu ska jag gå och fortsätta läsa boken. Vi får se om näsan blir större än vanligt. ;)
Väl hemma började jag läsa och jag hann bara läsa ett enda brev började mina ögon tåras. Näsan blev dubbelt stor som den alltid blir när jag gråter. Det var så gripande att läsa deras brev, äntligen har jag börjat förstå att mina biologiska föräldrar tänker på mig. De har nog inte glömt bort mig.
Nu ska jag gå och fortsätta läsa boken. Vi får se om näsan blir större än vanligt. ;)
Kommentarer
Postat av: Helga
Hej! Jag har läst båda de böcker du nämner och tyckte att de var jättebra! Precis som du kände jag att jag vill äga dem. Jag läste dem innan vi fick Q, men ser fram emot att läsa dem igen om några år.
Jag tänker ofta på Q:s biologiska mamma. Nästan varje kväll när han somnat tittar jag på honom och undrar hur hon har det, och om hon tänker på honom. Det är jag övertygad om att hon gör, och jag önskar bara att hon visste vilken fin son hon har, och hur lyckliga vi är över honom. Det är så dubbelt, för det som var hennes förmodligen smärtsammaste upplevelse i livet har ju gett oss vår absolut största lycka. Ibland är det lite svårt att förhålla sig till.
Trackback
