Framtida barn?
Igår pratade jag med en kompis på Stockholm-tåget om livet, kärleken, skolan och ja allt. Då började vi prata om barn. Vi är väldigt nyfikna på hur våra framtida barn kommer att se ut. Jag har ganska lätt att föreställa mig hur mina (jag hoppas att jag får två barn) kommer att se ut. De kommer förmodligen att ha mandelformade ögon efter mig, ljusare hy, brunt hår och bruna ögon. Alltså en ljusare version av mig om jag får barn med en man med skandinaviskt ursprung.
Men... jag har alltid haft pojkvänner som är födda i Sverige, allihopa har blå ögon, de flesta är ganska långa och ja. Jag tycker att alla män oavsett hur de ser ut är attraktiva men jag faller för det mesta för killar med skandinaviskt utseende. Om jag var kvar i Korea då skulle jag ha en pojkvän med ett likadant utseende som jag har, för mig skulle det vara naturligt. Ibland har jag funderat på det där med att tjejer ofta faller för killar som liknar deras pappa. En del säger att det är sant och jag träffar en underbar kille just nu. Han liknar dock inte min pappa till utseendet men det är något hos honom som påminner min pappa. Dvs. hans humor och sätt att möta folk liknar min pappas.
Min lillebror har sagt en gång. Att han inte kan skaffa sig en flickvän med asiatiskt utseende för att det känns som att vara ihop med sin syster. Det är på halvt skämt och jag vet att han faller för tjejer med skandinaviskt utseende. Jag har funderat på det. Det är nästan lite för märkligt. Jag gör inte det för att jag vill bara vill ha det ihop med ljusa killar utan att som jag sade, alla män av olika hudfärg och hårfärg är attraktiva men jag tror att det är för att jag har växt upp i Sverige, bland blekfisar som mamma kallar sig själv när brorsan och jag blir bruna på somrarna.
Ibland undrar jag hur blekfisarna ser på mig. Vad tänker de när de ser mig? Allvar, jag känner mig så jävlig svensk! Ibland kan jag tro att jag kan se på asiater om de är adopterade eller inte. Det är något som jag inbillar mig. Under gymnasiet var jag bra kompis med en asiatisk tjej och hon är från Vietnam. Det hände att vi inte förstod varandra, gillade inte varandras sätt att klä sig på, har olika sätt att bete oss och det gememsant som vi har är att vi har asiatiskt utseende. Jag känner mig så himla svensk när jag är med henne. Hemsk svensk som inte klarar av starkt mat! ;)
Nu saknar jag killen, pappa, mamma och brorsan!
Men... jag har alltid haft pojkvänner som är födda i Sverige, allihopa har blå ögon, de flesta är ganska långa och ja. Jag tycker att alla män oavsett hur de ser ut är attraktiva men jag faller för det mesta för killar med skandinaviskt utseende. Om jag var kvar i Korea då skulle jag ha en pojkvän med ett likadant utseende som jag har, för mig skulle det vara naturligt. Ibland har jag funderat på det där med att tjejer ofta faller för killar som liknar deras pappa. En del säger att det är sant och jag träffar en underbar kille just nu. Han liknar dock inte min pappa till utseendet men det är något hos honom som påminner min pappa. Dvs. hans humor och sätt att möta folk liknar min pappas.
Min lillebror har sagt en gång. Att han inte kan skaffa sig en flickvän med asiatiskt utseende för att det känns som att vara ihop med sin syster. Det är på halvt skämt och jag vet att han faller för tjejer med skandinaviskt utseende. Jag har funderat på det. Det är nästan lite för märkligt. Jag gör inte det för att jag vill bara vill ha det ihop med ljusa killar utan att som jag sade, alla män av olika hudfärg och hårfärg är attraktiva men jag tror att det är för att jag har växt upp i Sverige, bland blekfisar som mamma kallar sig själv när brorsan och jag blir bruna på somrarna.
Ibland undrar jag hur blekfisarna ser på mig. Vad tänker de när de ser mig? Allvar, jag känner mig så jävlig svensk! Ibland kan jag tro att jag kan se på asiater om de är adopterade eller inte. Det är något som jag inbillar mig. Under gymnasiet var jag bra kompis med en asiatisk tjej och hon är från Vietnam. Det hände att vi inte förstod varandra, gillade inte varandras sätt att klä sig på, har olika sätt att bete oss och det gememsant som vi har är att vi har asiatiskt utseende. Jag känner mig så himla svensk när jag är med henne. Hemsk svensk som inte klarar av starkt mat! ;)
Nu saknar jag killen, pappa, mamma och brorsan!
Kommentarer
Trackback
